Ditt bloggnamn

läste precis ett inlägg på wictorias blogg.. det fick bara tårarna att spruta och tankarna snurra omkring..

tänk om allt bara kunde vara en lång hemsk mardröm.. att allt som hänt inte har hänt, utan en mardröm..
du kom så nära hjärtat på mig och du var en vän som man absolut inte ville mista.
jag saknar dig så himla mycket simone.. om du bara var kvar här med oss.
det gör så ont att tänka på att du är borta. jag vill inte tänka på det.. snart har det gått ett halv år, 6 månader..
det känns som att det var igår jag såg dig sist. kommer aldrig glömma sista dagen jag såg dig. det är inristat i hjärnan på mig. när du stog och väntade på 3an med annika och mathias och tim stod och retades med dig.
och så såg du mig och ropade.. och jag som vanligt sprang fram till dig och kramade dig och stod där och snackade lite om allt. du var ju den där lilla glada, spralliga tjejen, den sidan fick jag alltid se.
men visst fanns det stunder då du kunde vara riktigt förbannad och ledsen.
som när din mamma gick bort, du var endå stark, fast du inte behövde..
it's hard to be strog.
om jag bara skulle få önska en enda sak och få den uppfylld, så skulle det vara att få tillbaks dig här, hos oss av alla saker jag fick välja på.
jag behöver dig, din familj behöver dig, dina vänner behöver dig, alla behöver dig..

jag älskar dig simone lille-beth marcus, du är inristad i mitt hjärta ♥