Ditt bloggnamn

nu har jag setat och tänkt en stund på förhållanden och otrohet

asså visst förhållanden, dom är helt underbara när man har bra stunder tillsammans, men det kan också vara skit.
man tjafsar om småsaker som kan bli stora och det finns svartsjuka.
man tappar känslor och sen får man inte tillbaks dom man hade innan och det tar slut. man blir helt knäckt och hamnar i en deprimerad situation. asså det finns jävligt många dåliga saker med förhållanden men många bra samtidigt.
att ha någon som verkligen bryr sig om en på riktigt, som tycker om en för precis den man är, som ställer upp när man behöver någon, som tycker om både insidan och utsidan du har, den som tröstar dig när du är ledsen och gör dig glad där efter, uppskatta det personen gör för dig, uppskatta hennes/hans misstag också, vi alla gör misstag med vi lär oss av dom. ett misstag gör man inte fler gånger.

och otrohet...
varför? varför ens sjuka så lågt och vara otrogen mot sin flick/pojkvän?
vart ligger det bra i det hela? man blir endå påkommen i slutendan.
jag har riktigt aldrig fattat varför man skulle vara otrogen, duger en inte till utan måste man ha någon till på sidan om?
det är så himla svinigt. jag blir äcklad. usch!


med det här inlägget menar jag inte att man ska förbli singel i hela sitt liv, utan jag ville bara påpeka.
det här betyder inte att jag inte vill ha ett förhållande för att allt har ett slut, klart jag vill de men det är väl inte lika kul att bli dumpad som att vara tillsammans med den man tycker om som mest och ha en lycklig tid med den? :)
och det om otrohet, usch på er som har varit otrogen, come on, det är verkligen svinigt..