boys boys boys....
jag känner att jag bara måste få skriva ut mina tankar och känslor....
så här var det, jag träffade en kille i sommras, men med han kände jag mig bara utnyttjad. till slut listade jag ut det själv, utnyttjad var vad jag blev. jag kände mig så äcklig att jag vart i den killens närhet. jag får sura uppstötningar.... då bestämde jag mig. nej nu får det vara nog med dumhuvuden för min del. jag vill inte falla tillbaks på samma sits, jag vill inte blå sårad igen och igen.
så i början av november träffade jag en ny kille, jag vet. jag hade sagt ifrån till mig själv efter "sommarromansen" men jag kunde inte motstå den här killen. han var något speciellt, han fick mig alltid att le och skratta. jag kunde inte vara på dåligt humör i den här killens närhet, han fick mig att må bra. jag ville vara med han varje dag. visst det gick precis som jag ville i dom första veckorna. men dom senaste har allt vart typ "tvärt om" jag ville vara med han, han sa att han ville vara med mig, men nej. det blev aldrig något av det. jag fortsatte att fråga om han ville hitta på något, han sa ja, men hörde inte av sig. jag vet inte om jag gjort något fel? kanske var det jag som skulle höras av?
nånting gick iallafall åt helvete.
mina vänner säger till mig "my låt han va, låt han komma efter dig". men jag vet att det aldrig kommer hända, jag tror att han inte tycker om mig längre. kanske tror jag rätt, kanske tror jag fel. jag har ingen aning.
så här var det, jag träffade en kille i sommras, men med han kände jag mig bara utnyttjad. till slut listade jag ut det själv, utnyttjad var vad jag blev. jag kände mig så äcklig att jag vart i den killens närhet. jag får sura uppstötningar.... då bestämde jag mig. nej nu får det vara nog med dumhuvuden för min del. jag vill inte falla tillbaks på samma sits, jag vill inte blå sårad igen och igen.
så i början av november träffade jag en ny kille, jag vet. jag hade sagt ifrån till mig själv efter "sommarromansen" men jag kunde inte motstå den här killen. han var något speciellt, han fick mig alltid att le och skratta. jag kunde inte vara på dåligt humör i den här killens närhet, han fick mig att må bra. jag ville vara med han varje dag. visst det gick precis som jag ville i dom första veckorna. men dom senaste har allt vart typ "tvärt om" jag ville vara med han, han sa att han ville vara med mig, men nej. det blev aldrig något av det. jag fortsatte att fråga om han ville hitta på något, han sa ja, men hörde inte av sig. jag vet inte om jag gjort något fel? kanske var det jag som skulle höras av?
nånting gick iallafall åt helvete.
mina vänner säger till mig "my låt han va, låt han komma efter dig". men jag vet att det aldrig kommer hända, jag tror att han inte tycker om mig längre. kanske tror jag rätt, kanske tror jag fel. jag har ingen aning.
KOMMENTARER
Trackback